Gearing up

Imorgon kl 12 går båten till Sandhamn och starten närmar sig. 

Jag har plockat i ordning och packat allt och i och med det taggar till och fått pirr i magen. Känns nästan overkligt att det snart är dags. Att bara gå på båten är magiskt och så galet roligt med så många grymma atleter på ett och samma ställe som alla vill prata om samma saker. Älskar det och laddar med kaffekorg för maxad trevlighetsfaktor. 

Jag känner att man har en del gratis genom att man kört loppet tidigare. Det minskar nervositeten och känslan av att man har glömt något. Däremot kan allt hända under dagen och loppets gång. Man kan få ont på de mest oanade ställen och eftersom man springer på de mest otänkbara sträckorna kan det lätt ske olyckor. Det är ju ofantligt långt också så en viss trötthet uppstår ju vanligtvis :)

Thomas och mitt lag, Team Bisnode, vi har ungefär samma upplägg som förra året, så när som att vi inte kommer ha väska och är lite tröttare :) Men vi är mer laddade än någonsin och kommer mala på. Ingen av oss gillar kort och hårt, utan långt och lagom hårt :-)

Man kan följa oss live på http://otillo.se/live/

Starten går på måndag kl 06.00 och börjar med en kortare löpning som sedan följs av 22 simsträckor och ytterligare 22 löpsträckor. Totalt 65 km löpning och 10 km simning. Start Sandhamn och mål på Utö.

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-224540.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-224540.jpg" alt="20130831-224540.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-224611.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-224611.jpg" alt="20130831-224611.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

Det kommer fler galet snabba atleter till startlinjen än aldrig förr. Kvalsystemet har gjort det svårt för oss vanliga dödliga att få vara med, men med lite tur kan man knipa en plats i lotteriet. Det känns lite ärofullt att få delta när det är många som vill vara med och köra på måndag. Förhoppningsvis får de det privilegiet senare. 

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-230826.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-230826.jpg" alt="20130831-230826.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

Startlinjen 2012

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-230958.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-230958.jpg" alt="20130831-230958.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

Ett av "löppartierna"

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231140.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231140.jpg" alt="20130831-231140.jpg" class="alignnone size-full" /></a><br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231225.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231225.jpg" alt="20130831-231225.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

Swimrun-kungen Antti Antonov kör med Kona-Mackan på måndag. De lär bli farliga för Lelle + Magnus och Björn + Paul. Spännande!

<br /><br /><a href="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231657.jpg"><img src="http://wefixsports.se/wp-content/uploads/2013/08/20130831-231657.jpg" alt="20130831-231657.jpg" class="alignnone size-full" /></a>

Wish us luck!

Uppladdning

Snart är det dags!

Thomas är snart starkare än någonsin och det är hög tid att checka av packlistan, gå igenom tider och hållpunkter samt bestämma hur mycket energi vi ska ha med oss på vägen. Nu är det fjärilar i magen mina vänner och det känns nästa overkligt att vi snart ska ställa oss på startlinjen. Det är väldigt roligt att vi gör det här ihop och väldigt lugnande när vi skämtar bort allvaret typ hela tiden. Det går att följa oss live på

http://otillo.se/live/

Hörs snart igen!

Näsan rinner

Med 4 dagar kvar till start känns det ju lite onödigt att bli förkyld, ha en näsa som rinner, ett tungt huvud och en slak kropp. Men nu vilar jag kroppen, äter Espiritox, dricker ingefärste med citron och honung och trycker i mig frukt och grönsaker. Det är 4 lååååånga dagar kvar och det finns ingenting som kan hindra mig. På måndag är det Ötillö!

Ny dräkt

Har just klipp och varit ute och testat nya dräkten från Head. Det blev ett par varv runt Djurgårdsbrunnsviken och dräkten sitter som en smäck!

ITU WC Stockholm

Nu laddar alla grymma tjejer inför starten. Det är en så otroligt häftig känsla att vara så nära och en otroligt bra uppladdning inför Ötillö. Nu är jag grymt taggad!

Morgonsim

En vacker morgon i stan och ett underbart morgonsim i Djurgårdsbrunnsviken. Bara lätt simning nu, inte ens två veckor kvar.

Nu kör vi! Team Bisnode laddar och testar utrustning.

Ångaloppet

Ångaloppet

Sista swimrun tävlingen inför Ötillö var Ångaloppet i helgen. 21 km löpning och 2 km simning. Banan inleddes med 6.5 km kuperad terränglöpning och kändes som en sprint  med 2.5 timmars maxpuls... Lite kort för mig och inte en helt behaglig upplevelse men tack vare min otroligt starka klubbkamrat, Fredrik Åström, lyckades vi nå en 10 plats av ca 150 lag. Nu längtar jag till lite längre distanser och Ötillö om exakt 3 veckor!

Lopp-rapport IM UK

Jag vill börja med att tacka för alla glada tillrop och lyckönskningar som jag blir jätteglad för. Roligt att triathlon och IM engagerar och jag hoppas fler blir inspirerade att prova om ni inte redan gjort det. Kan en vanlig medelålders fyrbarns-morsa som jag börja med det här så kan ju vem som helst. Kan jag, kan alla! Man behöver inte vara elit och satsa på att bli topp-10 i Sverige för Att hålla på med triathlon. IM och triathlon är en hjärtlig och välkomnande sport som har öppet för hela spektrat av deltagare och för mig finns det inget bättre sätt att få träningen meningsfull och motivationen på topp än genom att ha en Ironman inplanerad.

Med Bolton IM i sikte under året har jag tränat med ett syfte. Man vill inte starta ett långlopp utan att vara förberedd, det gör för ont.

Jag var ok förberedd för loppet. Jag visste att cyklingen skulle ta sin lilla tid eftersom det inte fanns tillräckligt många mil i benen och för att banan är riktigt tuff, men jag tänkte att jag tar det i min takt och ser till att ha det behagligt på vägen och uppskatta miljön.

Det blev en helt fantastisk dag med massa härlig publik och enormt trevlig stämning. Även om banan i England nog är den som passar mig minst så tyckte jag väldigt mycket om den.

Klockan ringde 01.50 och det var dags för frukost mitt i natten. Lyckades sova 4 h men hade ångest och var nervös. Det som plågar mig innan är tanken på stökig simning, punka och framför allt magkramp från hell och när jag satte på mig våtdräkten ifrågasatte jag mina val i livet och hittade ingen anledning till att hålla på med triathlon. Helt plötsligt gick starten och jag började veva. Hittade en bra plats att simma på med en gång och det tog ju inte många minuter innan jag kom ihåg varför jag gjort vissa val i livet och befann mig just där och då. Jag älskar ju att köra lopp! Och jag tycker det är så vansinnigt konstigt att jag klarar av att simma 3860 m, cykla 18 mil och springa ett Marathon 4,2 mil i ett svep. Jag tror fortfarande inte på det men bevisade en femte gång att det faktiskt går.
Simningen gick strålande på planerade 1 h 15 min och t kändes peppande inför resten av dagen. Stressade inte i T1 och satte mig på cykeln med glatt humör och massa tunnbrödrullar i bagaget. Planen var att inte ta ut mig utan hitta rätt puls för att magen skulle vara glad och löpningen inte krascha. Jag kände efter hur kroppen mådde hela tiden och har med mig bra erfarenheter till nästa lopp. Eftersom jag var osäker på hur jag skulle fixa alla enorma uppförsbackar och aggressiva utförlöpor drog jag mig inte för att ta några extra kisspauser så benen fick vila lite. Fegt kanske men skönt 
I slutet på andra varvet hade jag ordentligt sadelskav och tredje varvet kändes oändligt i motvind. Men det var kul ändå med allt folk efter vägen och det vackra landskapet. Till slut, en dryg halvtimme längre än jag trodde, kom jag äntligen till T2 och bytte skor. Magen hade klarat sig finfint än så länge och min plan med lägre puls och matschema funkade kanon.

Jag hade jättebra ben ut på löpningen och var på strålande humör. Räknade kilometrar och siktade på halvmaran under två timmar, prickade den på 1.59. Ville springa hela på 4.15 men eftersom det är världens mest kuperade IM-mara så sved det ju lite i benen efter ett tag. När min gps visade 42,2 km så slog klockan dock 4.15, men problemet var att just där fanns inget mål. Det låg 450 m längre fram. Lite lustigt men då var det så skönt att få komma i mål så det var inget att irritera sig över.

Redan på första varvet på banan så skrek bästa hejarklacks-Caroline att Henke klarat sig till Kona och med den vetskapen var det nästan en fröjd att springa fast det gjorde ont precis över allt.

Henrik Törn körde tävlingen i syfte att kvala och disciplinerad som han är så är det klart att han gjorde det också. Han kom på 19:e plats totalt. Totalt!!! Fatta! 2:a i sin ag och han glänste. Vi alla är sjukt imponerade av den mannen och snart kommer hans rapport från loppet här på min blogg. Grattis! Du är galet värd din kona-slot!
Marcus Hultgren briljerade också och visade vilken vinnare han är. Han kom på 13:e plats totalt och tvåa i sin ag, 13 s efter vinnaren. En kvalplats till Marcus också. Stort grattis!! Såå imponerande stark!

Marcus rapport väntas också här inom kort.

Megagrattis också till Anna Melinder som också kammade hem en slot till Hawaii. Shit vad grym du är!
Världens bästa Linda Sernfalk var också helt fantastiskt stark och hade kommit 5:a bland proffsen om hon skulle kört i den klassen.

Nu sitter jag på engelska landsbygden och blickar ut över vackra Lake district. Hänger kvar här med familjen under veckan och njuter av massa mat och barnens lycka över hur lyxigt de tycker det är med att resa.

Nästa lopp blir stafett i Karlstad triathlon nästa söndag. Efter det blir det Stockholm triathlon olympisk distans och sedan ötillö.

Därefter lägger jag upp en treårs-plan för att bli en bra cyklist. Har märkt att man inte hinner komma så långt på ett år. Och som Henke sa: “Då är det slut med mesträning och ordentlig träning som gäller”. Ska bli!

Vi ses snart!
Tjing

Amfibiemannen

Sådär ja, det blev en bra gemomkörare och en otroligt fin dag. 17:e plats på 4:10 tillsammans med Mikael Lundström nu när Erika laddar inför Ironman UK 4/8.